Enfin un dessin

Vad jag sysslat med idag. 
 
 
-

Chemin déformé

Fördelarna med att ha en hund.
 
 
-

On est en vacances

Jag skulle egentligen befinna mig i Paris just nu, men så är tyvärr inte fallet. I Paris bor min värdpappas föräldrar och det är hos dem vi bor när vi åker dit. Men vi har haft influensa här hemma under de två senaste veckorna och det kändes inte riktigt värt att ta risken att smitta ned någon som är runt 85 år. Men vi åker vid ett annat tillfälle istället, troligtvis påsk!
 
Jag har dock klarat mig undan alla nysningar och hållit mig frisk. Brabra.
 
Så denna vecka blev helt plötsligt väldigt så planlös men det ska nog gå att lösa ändå. Ska se om jag kan tigga till mig ett IKEA-besök i Nantes då jag börjat få en massa konstiga carvings när det kommer till svensk mat. Senaste grejerna var nog svartvinbärssaft och falukorv. Det förstnämnda ska nog iallafall gå att hitta där kan jag tänka mig.
 
Sen på fredag får jag förhoppningsvis Norge-besök också, återkommer mer om det.
 
 
Och så avslutar jag min otroligt slappiga välbehövliga helg. Prov-veckan avklarad plus start på lov kunde inte firats på bättre sätt än i fredags. En massa skratt med underbara vänner som avslutades med att vi kom hem vid 6-tiden efter att ha sprungit som galningar för att hinna med morgonens första spårvagn. En sådan kväll som kommer stanna på minnet länge länge.
 
-

Je peux même pas expliquer

Bara för att det är så otroligt sant. Går typ inte att beskriva det på ett bättre sätt.
 
-
 
What is an exchange?
 
Exchange is change. Rapid, brutal, beautiful, hurtful, colorful, amazing, unexpected, overwhelming and most of all constant change. Change in lifestyle, country, language, friends, parents, houses, school, simply everything.Exchange is realizing that everything they told you beforehand is wrong, but also right in a way.

 

 

Exchange is going from thinking you know who you are, tohaving no idea who you are anymore to being someone new. But not entirely new. You are still the person you were before but you jumped into that ice cold lake. You know how it feels like to be on your own. Away from home, with no one you really know. And you find out that you can actually do it.

 

Exchange is learning to trust. Trust people, who, at first, are only names on a piece of paper, trust that they want the best for you, that they care. Trust, that you have the strength to endure a year on your own, endure a year of being apart from everything that mattered to you before. Trust that you will have friends. Trust that everything’s going to be alright. And it is seeing this trust being justified.

 

Exchange is thinking. All the time. About everything. Thinking about those strange costumes, the strange food, the strange language. About why you’re here and not back home. About what it’s going to be like once you come back home. About who’s hanging out where this weekend. At first who’s inviting you at all. And in the end where you’re supposed to go, when you’re invited to ten different things. About how everybody at home is doing. About how stupid this whole time-zone thing is. Not only because of home, but also because the TV ads for shows keep confusing you. Thinking about what’s right and what’s wrong. About how stupid or rude you just were to someone without meaning to be. About the point of all this. About the sense of life. About who you want to be, what you want to do. And about when that English essay is due, even though you’re marks don’t count. About whether you should go home after school, or hang out at someone’s place until midnight. Someone you didn’t even know a few months ago.

 

Exchange is people. Those incredibly strange people, who look at you like you’re an alien. Those people who are too afraid to talk to you. And those people who actually talk to you. Those people who know your name, even though you have never met them. Those people, who tell you who to stay away from. Those people who talk about you behind your back, those people who make fun of your country. All those people, who aren’t worth you giving a damn. Those people you ignore. And those people who invite you to their homes. Who keep you sane. Who become your friends.

 

Exchange is music. New music, weird music, cool music, music you will remember all your life as the soundtrack of your exchange. Music that will make you cry because all those lyrics express exactly how you feel, so far away. Music that will make you feel like you could take on the whole world.

 

Exchange is uncomfortable. It’s feeling out of place, like a fifth wheel. It’s talking to people you don’t like. It’s trying to be nice all the time. It’s bugs.. and bears. It’s cold, freezing cold. It’s homesickness, it’s awkward silence and it’s feeling guilty because you didn’t talk to someone at home. Or feeling guilty because you missed something because you were talking on Skype.

 

Exchange is great. It’s feeling the connection between you and your host family grow. It’s meeting people from all over the world. It’s having a place to stay in almost every country of the world. It’s getting 4 new families. One of them being a huge group of the most awesome teenagers in the world. It’s cooking food from your home country and not messing up. It’s seeing beautiful landscapes that you never knew existed.

 

Exchange is exchange students. The most amazing people in the whole wide world. Those people from everywhere who know exactly how you feel and those people who become your absolute best friends even though you only see most of them 3 or 4 times during your year. The people, who take almost an hour to say their final goodbyes to each other.

 

Exchange is falling in love. With this amazing, wild, beautiful country. And with your home country.

 

Exchange is frustrating. Things you can’t do, things you don’t understand. Things you say, that mean the exact opposite of what you meant to say. Or even worse…

 

Exchange is understanding.

 

Exchange is unbelievable.

 

Exchange is not a year in your life. It’s a life in one year.

 

Exchange is nothing like you expected it to be, and everything you wanted it to be.

 

Exchange is the best year of your life so far. Without a doubt. And it’s also the worst. Without a doubt.

 

Exchange is something you will never forget, something that will always be a part of you. It is something no one back at home will ever truly understand.

 

Exchange is growing up, realizing that everybody is the same, no matter where they’re from. That there are great people and douche bags everywhere. And that it only depends on you how good or bad your day is going to be. Or the whole year. And it is realizing that you can be on your own, that you are an independent person. Finally. And it’s trying to explain that to your parents.

 

Exchange is dancing in the rain for no reason, crying without a reason, laughing at the same time. It’s a turmoil of every emotion possible.

 

Exchange is everything. And exchange is something you can’t understand unless you’ve been through it.

 

-


Bac blanc

Borde plugga. Har tre timmars matteprov imorgon. Men finner det otroligt svårt att hitta motivation till att öppna matteboken när mina lärare struntar fullständigt i om jag ens dyker upp eller inte. Plus att mina betyg inte räknas på en fläck.
 
Den här veckan har bestått av fint väder och en massa prov. Jag har dock endast gjort prov i historia och engelska. Och matte imorgon då. 
 
Fyra timmars historiaprov där ämnet var typ Utvecklingen av det franska minnet av Andra Världskriget, från 1945 till våra dagar. Under dessa fyra timmar skrev jag en halv sida. Det var inte det att franskan var några problem, saknade helt enkelt kunskaperna om Andra Världskriget ur ett franskt perspektiv. Men jaja, jag är nöjd ändå.
 
Engelskan var lite lättare. Typ som Nationella Proven, samma upplägg liksom. Så där hoppas jag på ett ganska så väldigt högt betyg.
 
Imorgon är sista dagen innan två veckors lov också. Väldigt välbehövligt då det börjat bli vädligt svårt att kliva upp på mornarna.
 
Nu ska jag sova. Eller plugga. Vi får se.
 
 
-

Il fait beau

Det är svårt det här. Jag har så många tankar i huvudet hela tiden att jag tror att mitt huvud snart ska sprängas. Plus att dessa tankar finns i tre upplagor på tre olika språk. Galen blir jag ibland.
 
Men samtidigt är allt så bra. Så otroligt bra att jag gärna skulle stanna här i Angers längre än till sommaren. 
 
Jag har försökt skriva här så många gånger. Men om jag börjar skriva att jag har det jättejättejättebra här så har jag innan jag hunnit skriva klart ändrat mig till att jag faktiskt kanske längtar hem lite. Eller längtar hem gör jag kanske inte, men jaja. Svårt att förklara när jag själv inte ens förstår vad jag vill och känner. Lättaste vore om jag liksom bara slutar tänka, men jag är sån. Jag tänker för mycket. Sånna som jag, som tänker för mycket, är tydligen mer intelligenta än andra enligt min kompis. Den eventuella sanningen gjorde mig lite gladare där någonstans mitt i kriget i huvudet.
 
Nästa vecka får vi lov. Första veckan åker jag till Paris med min fina franska familj, andra åker jag till Bordeaux med en kompis och hennes familj. För ja, vi har alltid två veckors lov här. Och det här lovet ser ut att bli väldigt så bra också.
 
 
-

On a un chien

Jag som aldrig har haft husdjur i hela mitt liv. Men nuså. Vi tog och skaffade oss en hundvalp i helgen! Han är fyra månader, heter efter många strider Nelson och är en Golden retriever. Aldrig sett något sötare i hela mitt liv.

-

RSS 2.0