Dygnet runt

Jag har av någon anledning börjat längta efter att få veta min värdfamilj. Det är väl egentligen inte ett dugg konstigt, dock. Men jag har liksom klarat mig enda fram tills nu utan att ha den där längtan som inte gör något annat än att berätta för min hjärna att den start kommer att sprängas. Den där extrema längtan nådde mig först nu. Och den har väl sin charm, men den är som sagt väldigt extrem. Det jag menar är att när den ändå har väntat så pass länge med att bosätta sig i mitt huvud, så kan den väl vänta ett tag till. Jag vill inget annat än att få veta vart och med vilka som jag kommer att spendera detta år i Frankrike med, självklart en härlig känsla, men samtidigt väldigt jobbig. Detta uttryck passar in ganska bra:
!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Och till er mina kära vänner som undrar om jag har fått veta vilken min värdfamilj är än, så har kan jag upplysa er om det här.
NEJ. Det kommer ni att märka. Det är den tidpunkten då de tidigare skrivna utropstecknen kommer att nå era öron. Dygnet runt.
_
-

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0