David Beckham som pappa

Jag är nyfiken. Det är nog det rätta uttrycket. Jag är nyfiken på att få veta var jag ska bo i ett helt år. Egentilgen så är det ju ganska absurt att betala en massa laxar utan att få bestämma själv var man ska bo. Egentligen då. Nu tycker inte jag att det är särskilt absurt eftersom jag är ganska så väldigt insatt och informerad om vad ett utbytesår går ut på. Men tänker man ännu ett steg längre så är det ju ganska så mystiskt. Man behöver ju dock inte tänka det där steget.


Jag bör nog börja med att nämna att man, som utbytesstudent, ska försöka att ha så låga förväntingar som möjligt och inte hålla på att fantisera om hur denna okända familj som man ska bo hos kan tänkas att se ut. Allt för att inte bli besviken när ens extremt höga förväntningar inte uppfylls. För lets face it, det är väldigt lätt att låta tankarna vandra iväg för att slutligen landa på att man förväntar sig att ha David Beckham som pappa, Miley Cirus som syster och bo i ett slott med havsutsikt. Verkligheten ser dock sällan ut så, vilket nog vem som helst kan räkna ut. Men det betyder inte att man inte kan få en helt underbar familj. Jag tror att ni förstår mitt resonemang. Kanske.


Jag bestämde mig för att åka på ett utbytesår i oktober 2010, cirka ett och ett halvt år sedan nu (så sjukt länge sedan, förstår inte hur det har gått till). Då tillät jag mig själv att fantisera och drömma om hur min värdfamilj skulle se ut. Anledningen var att det ju var så väldigt länge kvar till dess att jag verkligen skulle få en familj på riktigt.
Nu däremot, så skulle jag kunna få ett samtal redan imorgon med beskedet om var jag ska bo. Det är inte samma förutsättningar nu som för ett år sedan, nu är det verklighet.
Men jag har väldigt svårt att sluta drömma. Sluta drömma om den där perfekta familjen där allt bara är perfekt hela tiden. Jag är verkligen en fullfjädrad tänkare, jag tänker alltid för mycket och det har jag gjort hela livet. Det har aldrig påverkat mig negativt förut, men nu börjar jag bli lite irriterad på mig själv. 


Jag måste sluta drömma om den där perfekta värdfamiljen. För det kommer bara att göra skada i slutet. När jag väl får värdfamilj så kanske den inte alls ser ut som jag har föreställt mig, de kanske har tre bruna hundar istället för två svarta katter liksom. Men familjen kanske visar sig vara den mest underbara familj någonsin. Då känns det bara som slöseri med tid om jag går runt och är besviken, när jag egentligen borde vara peppad till tusen på att åka till Frankrike.

Kommentarer
Postat av: Ida - Usa 12/13

Hej, jag har bytt blogg från bloggida.blogg.se till idajennysofia.blogg.se, skulle var kul om du kunde ändra länken :)

2012-02-14 @ 19:45:57
URL: http://idajennysofia.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0