En tegelsten

Två böcker har jag skaffat mig.


 
En fransk ordbok. Kan eventuellt vara bra att ha. Det är en såndär mini, pinsamt att komma till Frankrike och behöva ta fram en tegelsten och börja bläddra i ju.

Eventuellt en present till min hittills icke existerande värdfamilj. Jag kan rekommendera den som värdfamiljspresent för den har både smått humoristiska inslag och fakta om vilka högtider vi firar här i Sverige. Plus att den tar väldigt liten plats.

Bokrea är ett bra påhitt.

-

Mycket annat gemensamt

Ibland känner jag mig väldigt ensam. Missförstå mig inte, jag känner mig endast ensam när det kommer till mitt utbytesår.
 
Jag läser om alla som har utbytestudentsträffar och peppar via Facebook-grupper. Men nej, jag åker inte med Explorius och nej, jag ska inte åka till USA.

Ibland känns det som att det hade varit bekvämare att åka till USA. Fler som gör det ju. Följa strömmen.

Men sen kom jag på att jag faktiskt inte vill göra det. Jag känner inte det där behovet av att gå på ett amerikanskt High School och att åka gul skolbuss varje morgon. Det är inget som lockar just mig. 

Men jag vet att många har en dröm om att åka till USA som utbytesstudent bland annat två av mina vänner, precis som jag har en dröm om Frankrike. Och jag tycker att det är superkul att läsa om tjejer och killar som lever sin dröm i USA! För även om vi inte har samma värdland så har vi så mycket annat gemensamt!

Men jag kan inte låta bli att bli lite, bara lite, bitter ibland. På grund av att jag inte har den där gemenskapen som alla USAare har.



-

1.0

Saker jag kommer att sakna nästa år, 1.0.



-

Längsta inlägget någonsin

"Hur gammal är du? :)"

Jag är sexton, fyller sjutton den tredje oktober!

-


Inte en enda

Förstå känslan att få ändra bostadsort på Facebook. Och att få lägga till en ny skola. Att sluta prata svenska varje dag. Att lära sig ett nytt språk. Att inte hela tiden stöta på människor som man känner på stan. Att inte känna en enda människa. Att inte en enda människa känner mig. 
Att leva på ett helt okänt ställe i ett helt okänt land. Att leva där tills det inte längre är okänt.
Att veta att det är precis detta jag kommer att göra. Att tänka på detta gör mig lycklig.

-

På vintern

Jag köpte en jacka, jag älskar den. Den vill jag ha på mig i Frankrike på vintern, den blir helt perfekt. Om jag inte bor för långt norrut då. 
Allt jag köper nu för tiden föreställer jag mig att jag kommer att använda på fransk mark. Jag tror att det är någon form av sjukdom. Vet dock inte om någon annan än jag visar någon form av symptom eller inte. 

Men i vilket fall som helst så älskar jag fortfarande min jacka.



-

Min favoritstad

Åååå.
Den 15 mars så har The Hunger games premiär i Paris med skådespelare och hela faderullan. Jag vill åka dit såhääääär mycket. Det vore så otroligt underbart kul eftersom att det är i Paris. Min favoritbok som film i min favoritstad i mitt favoritland med mina favoritskådespelare. 
Men det går inte. Tyvärr. Och jag är ledsen över det.

Tänk vad underbart om det hade varit samma datum fast nästa år istället. Då hade absolut ingenting kunnat stoppa mig från att åka till Paris. Sådetså.



-

My friends


-

Betydligt tidigare

Jag kände att det var ett tag sedan jag senast hade kontakt min utbytesorganisation YFU. Flera veckor sedan liksom, vad som helst kan ha hänt sedan dess ju (sån är jag, inbillar mig alltid en massa mystiska saker, jag är konstig). Och vad gör man då? Jo, man anstränger sig riktigt mycket för att komma på en fråga som man kan maila och fråga. 

Jag mailade och frågade om när man brukar få värdfamilj om man åker till Frankrike. För det undrar jag ju faktiskt.
För jag vet att i vissa länder så är det vanligt att få en placering väldigt sent (några veckor innan avresa i värsta fall) och tvärtom.

Självklart så skiftar det ju väldigt mycket, men förra året så fick YFU-studenterna som skulle till Frankrike värdfamilj mellan maj och juli. 
Det låter väl helt okej. Sen så behöver detta inte betyda att jag kommer att få det, jag kan få värdfamilj betydligt tidigare än så. Men det var ändå kul att veta ungefär hur det brukar se ut.

Men snacka om att hjärtat kommer att börja banka en aning snabbare när det blir maj om jag fortfarande är värdfamiljslös.



-

Appropå helt ingenting

Appropå helt ingenting nu då, men kände att jag behövde uttrycka mina känslor lite nu.
 
Jag är vad man kallar speechless. Fick hem Hungergames - the official movie companion med posten igår. Jag kan inte beskriva hur mycket jag längtar till filmpremiären den 23 mars. Allt är kusligt likt hur jag har föreställt mig att det ska se ut när jag läste boken. 
Har ni inte läst den boken Hungerspelen så tycker jag definitivt att ni ska göra det. Om filmen blir ens i närheten av hur bra boken är så är jag mer än nöjd!


Känns som att det enda jag gör är att längta efter saker. Men jag vet att det kommer att vara värt det, allt kommer att vara det.

-

Tack så jättemycket

"Dear Ebba,
Congratulations from the bab.la and Lexiophiles team! Out of the 239 participating blogs you made the top 100 list!"


Tack så jättemycket till alla som röstade på mig! Det är verkligen superkul att jag kom med i the top 100 list. Många av de bloggar som var med i tävlingen är sådana bloggar som jag läser och jag har aldrig känt att jag ens legat i närheten av deras nivå. Därför så blev jag jätteglad när jag fick mailet med beskedet. Så återigen, tack alla som röstade! 

Här är länken med the top 100 exchange and experience blogs!


IX12 - Top 100 International Exchange and Experience Blogs 2012

-

David Beckham som pappa

Jag är nyfiken. Det är nog det rätta uttrycket. Jag är nyfiken på att få veta var jag ska bo i ett helt år. Egentilgen så är det ju ganska absurt att betala en massa laxar utan att få bestämma själv var man ska bo. Egentligen då. Nu tycker inte jag att det är särskilt absurt eftersom jag är ganska så väldigt insatt och informerad om vad ett utbytesår går ut på. Men tänker man ännu ett steg längre så är det ju ganska så mystiskt. Man behöver ju dock inte tänka det där steget.


Jag bör nog börja med att nämna att man, som utbytesstudent, ska försöka att ha så låga förväntingar som möjligt och inte hålla på att fantisera om hur denna okända familj som man ska bo hos kan tänkas att se ut. Allt för att inte bli besviken när ens extremt höga förväntningar inte uppfylls. För lets face it, det är väldigt lätt att låta tankarna vandra iväg för att slutligen landa på att man förväntar sig att ha David Beckham som pappa, Miley Cirus som syster och bo i ett slott med havsutsikt. Verkligheten ser dock sällan ut så, vilket nog vem som helst kan räkna ut. Men det betyder inte att man inte kan få en helt underbar familj. Jag tror att ni förstår mitt resonemang. Kanske.


Jag bestämde mig för att åka på ett utbytesår i oktober 2010, cirka ett och ett halvt år sedan nu (så sjukt länge sedan, förstår inte hur det har gått till). Då tillät jag mig själv att fantisera och drömma om hur min värdfamilj skulle se ut. Anledningen var att det ju var så väldigt länge kvar till dess att jag verkligen skulle få en familj på riktigt.
Nu däremot, så skulle jag kunna få ett samtal redan imorgon med beskedet om var jag ska bo. Det är inte samma förutsättningar nu som för ett år sedan, nu är det verklighet.
Men jag har väldigt svårt att sluta drömma. Sluta drömma om den där perfekta familjen där allt bara är perfekt hela tiden. Jag är verkligen en fullfjädrad tänkare, jag tänker alltid för mycket och det har jag gjort hela livet. Det har aldrig påverkat mig negativt förut, men nu börjar jag bli lite irriterad på mig själv. 


Jag måste sluta drömma om den där perfekta värdfamiljen. För det kommer bara att göra skada i slutet. När jag väl får värdfamilj så kanske den inte alls ser ut som jag har föreställt mig, de kanske har tre bruna hundar istället för två svarta katter liksom. Men familjen kanske visar sig vara den mest underbara familj någonsin. Då känns det bara som slöseri med tid om jag går runt och är besviken, när jag egentligen borde vara peppad till tusen på att åka till Frankrike.

Två hundra dagar

Nu är det två hundra dagar kvar tills jag åker! Enligt nedräknaren på min telefon alltså och telefonen ska man ju lita på.
 
Ska jag vara ärlig så låter två hundra dagar väldigt mycket. Så länge jag inte tänker efter vad det egentligen är för typ av dagar som jag ska plöja mig igenom, då känns det som att det är en vecka kvar. Typ.
 
- Sportlov vecka 10
- Påsklov vecka 15 (9 veckor kvar till sommarlov)
- 15 juni SOMMARLOV
- YFU-läger i Stockholm den 15-17 juni
- Storsjöcupen (för gammal för att spela men whatever) 2-7 juli

Sen är det bara allmänt sommarlov liksom och vi vet ju alla hur fort ett sommarlov passerar. Inte för att skapa någon dålig stämning nu, men det är ju sant. Hehe. Inte mig emot ju.


-

Tre ord på engelska

Jag beställde förresten hem den här boken för någon dag sedan. Antingen så tänkte jag behålla den bara för att det kan vara kul att ha. Eller så kan den ju faktiskt vara en bra sak att ge bort i present till en kommande värdfamilj. Fast det beror ju på hur bra de är på engelska. Om de kan typ tre ord på engelska och så kommer jag där med en hel bok på det språket, hej förolämpning.
 
Men det visar väl sig, förhoppningsvis kan jag hämta ut den imorgon. Det kanske är en såndär bok som är lite mer åt interna skämt-hållet också. Alltså att endast svenskar förstår. Vi får väl se!



-

Days left

And it is on!
-

Blir jätteglad

Min blogg är förresten nominerad i en tävling!

International Exchange and Experience. 

Jag blir jätteglad om ni vill rösta på min blogg! Länken hittar ni här nedan eller här.
Min blogg har de döpt till Exchange student in France passande nog. Ni får även gärna sprida det. Det betyder mycket för mig att bara få vara nominerad och det skulle som sagt betyda mycket för mig om ni tog er tid att rösta!


Vote the best IX12 blog



-

Flygbiljetter

Okej, jag kunde inte hålla mig.
Jag har nu bokat mina flygbiljetter till Paris den 30 augusti! 

07.15 - 09.50  
Stockholm, Arlanda - Paris, Charles de Gaulle

Känns underbart, nu är jag påväg!
Okej, känns en aning drygt att åka så förbenat tidigt, men jag skulle vara framme innan klockan 12 så då får det bli så.

Är det förresten någon annan som ska åka till Frankrike som läser det här? Hade ju varit kul att ta samma flyg som någon annan YFU-student!



-

Det viktigaste samtalet

Drömmer om den dagen då jag får veta vilken min värdfamilj är. 

Hur går det till när jag äntligen kommer att få veta? Skickar de brev, ringer eller mailar? Den största frågan just nu, näst efter själva värdfamiljen då.
Ringer de så är jag iallafall förberedd. Lade till YFU-kontorets nummer (fast de kanske har flera?) på telefonen, så att jag känner igen det liksom. Det ringer en massa konstiga nummer då och då som jag slutat svara på (någon som ringde angående pension för någon vecka sedan, hur ska det tolkas?). Vore ju lite småsurt om jag skulle missa det viktigaste samtalet ever.

Om de nu ringer. Vad vet jag. 



Ikväll hittar ni mig i soffan framför TVn. Vad ska man annars göra när det är -25 grader ute liksom.

-

Ett avresedatum

Ett brev addresserat till mig fann jag i brevlådan idag när jag kom hem från skolan. Men inte ett sånt där från Swedbank som är så där sjukt ointressant och man bara skummar igenom det. 

Utan det var från YFU. Hjärtat börjar såklart att slå en aning snabbare i det läget.
Jag blev inte heller besviken när jag såg vad brevet innehöll. Det var ett avresedatum!!

Den 30 augusti ska jag befinna mig i Paris! Det är så otroligt underbart att äntligen veta! Jag trodde inte att det skulle vara så viktigt för mig, men jag blev så otroligt lycklig när jag såg datumet. 

Jag tittar ut genom fönstret och drömmer mig bort, svävar på moln med ett stort leende på läpparna. Jag är så otroligt lycklig! Jag ska verkligen åka snart!



-

Motsatsen

Riktigt bra vecka hittills.

Inspirerande föreläsning igår, om utvecklingsländer och ekonomi och allt det där. Har nu bestämt mig för att jag ska åka till Tanzania i framtiden. Alltså inte nu. Plus att jag kanske hinner ändra mig. Men ändå liksom. Tanken som räknas ju!


Läste ut en riktigt riktigt bra serie igår kväll, Vampire Academy för den som undrar. Okej det var egentligen inte bra, sjukt tråkigt egentligen. Den är liksom slut nu...
Men vi släpper nog det nu.


Ytterligare en föreläsning idag, om droger. En såndär som endast brukar lämna en obehaglig känsla kvar. Den här var motsatsen till allt det, har nog aldrig skrattat så mycket under undervisningstid eller vad man ska kalla det. Plus att jag blev väldigt motiverad till att följa mina drömmar!
Han pratade om hur viktigt det är att ha mål och drömmar här i livet. Det gjorde mig väldigt lycklig, med tanke på hur nära jag är att få förverkliga en av mina drömmar. Att åka som utbytesstudent. Jag sitter fortfarande här och ler. Det är så nära nu!


-

RSS 2.0