En träplanka

Här sitter jag i min ensamhet och lyssnar på fransk radio som jag tappert inbillar mig att jag förstår. Det gör jag inte. Iallafall inte mycket, ska vi gissa på en mening i minuten som högst kanske?


Sen tycker jag att någon ska klappa till mig nästa gång jag ens funderar över att rita ett porträtt av en person som har pannlugg. Kommer ändå bara se ut som personen i fråga har en träplanka fäst i hårfästet. Men vänta bara, nån gång ska jag bli bäst på att rita lugg. Vänta bara. Vänta bara troligtvis ganska så länge.


Trivs väldigt bra rent allmänt med allting (bortsett från det där med luggen då). Därför undrar jag ibland varför i hela fridens namn jag vill lämna allt detta för något som jag inte har någon aning om hur det kommer att bli. Fortfarande inga panikkänslor över det faktumet utan det är bara en simpel fundering. Men it makes no sense ibland helt enkelt.


-

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0