Över marken

Älskar långklänningar. Hatar att köpa långklänningar. Anledningen? De är liksom inte skapta för oss som inte tog oss 160 centimeter över marken. Nu har jag sisådär en och en halv decimeter att kapa på mitt framtida favoritplagg.

Älskar att shoppa för presentkort. Man gör av med pengar men det märks liksom inte.


Och ja, det var bara det jag ville dela med mig av för tillfället. Nu går vi och lägger oss va?

-


Baguetternas land

Anställningsbeviset är uthämtat för sommarjobbet på Jamtli. Bra.
Någon som har något annat jobb i sommar till mig? När som helst, bara det är betalt. Gör vad som helst för att få in lite pengar. Nästan.

Jag blev otroligt sugen på att shoppa skor idag. Denna shoppingfria sommar kommer att bli en plåga som heter duga. Förhoppningsvis så kommer dessa pengar användas på ett bättre sätt i baguetternas land till hösten.

-

 


Bara lite

Nämen vad är det här? Vad är det för människa som inte uppdaterar? Ska lära henne en läxa nästa gång jag ser henne, var så säkra.

Jag börjar bli riktigt jäkla trött på att vänta på att få värdfamilj. Men samtidigt så förväntar jag mig inte att få en värdfamilj inom de närmsta veckorna. Mest på grund av att förra året så fick studenterna som skulle till Frankrike med YFU sina familjer någon mellan maj och juli. Men hey, det är snart maj. Då kan jag börja hoppas och längta lite mer på riktigt iallafall.

Nä, men ärligt. Det är nog inte bara jag som är så otroligt less på att svara på frågan "Så, var i Frankrike är det du ska?" Jag vet inte än. "NEHE OJ DÅ, när får du reda på det då?" Jag vet inte.

Har inte koll på hur många gånger jag har fått svara på dessa frågor. Men men, nu ska vi inte klaga. Bara lite.



-

Slutet av sommarlovet

Möttes av beskedet att jag fått sommarjobb när jag klev in genom dörren. Så mig hittar ni på Jamtli museum iklädd yllekjol, ful-blommig blus och huckle i sommar. Samma som förra året med andra ord. Bra!
Eller ja, där jobbar jag i slutet av sommaren. Det är det som är bra med att avresan till Frankrike sker så pass sent, då kunde jag söka jobb till i slutet av sommarlovet med vetskapen om att jag fortfarande kommer att vara hemma.

Nu: plugga logaritmer.



Man får ju inte glömma pluggprovianten heller. Och nej, sådär glad är jag inte över att ha prov imorgon.

-

Så himla glad

Fortfarande svårt att förstå, men fortfarande så himla glad.

Mitt i denna kalabalik så damp ett kuvert märkt med YFU ned i brevlådan. Älskar att få dessa brev, älskar alltid när det händer något liksom. Det var ett tjockt häfte med en massa information om i princip allt rörande utbytesåret. Och även en inbjudan till Pre-Departure Orientation som äger rum i Stockholm den 15-17 juni. Mindre än två månader kvar tills dess nu!



Klurigt ord att böja föresten, stipendium. Jag chansar hejvilt.

-

STIPENDIUM

Ååå, jag är så glad att jag skulle kunna spricka!

Jag fick ett mail från Sandra på YFU-kontoret idag (eller ja, igår). Jag var tvungen att läsa vad som stod flera gånger innan jag på riktigt förstod vad som stod skrivet.

JAG HAR BLIVIT TILLDELAD ETT AV YFUs STIPENDIER!!

Europastipendiet (som studenter som ska åka någonstans inom Europa kunde söka) på 10 000 kronor och jag tror inte att jag kan bli så mycket lyckligare just nu!  

Jag sprang runt i huset och hoppade av glädje efter att jag fick beskedet! Jag är så sjukt glad!!


-


Under sängen

Seriöst, ibland tycker jag att en månad låter längre än tio månader. Bara för att en månad är lättare att förstå sig på, medan tio månader bara är en lång tidsperiod. Det är svårt att förstå hur mycket man hinner med på tio månader. Hade jag förstått hur lång tid det verkligen är, och det faktum att jag ska vara borta längre än tio månader, så hade jag antagligen sprungit och gömt mig under sängen.

Snart åker årets utbytesstudenter hem till Sverige igen. Sen är det min och många andras tur på riktigt. Galet.



Ni får gärna slänga in en kommentar någon gång ibland. Kul att läsa ju!

-

En träplanka

Här sitter jag i min ensamhet och lyssnar på fransk radio som jag tappert inbillar mig att jag förstår. Det gör jag inte. Iallafall inte mycket, ska vi gissa på en mening i minuten som högst kanske?


Sen tycker jag att någon ska klappa till mig nästa gång jag ens funderar över att rita ett porträtt av en person som har pannlugg. Kommer ändå bara se ut som personen i fråga har en träplanka fäst i hårfästet. Men vänta bara, nån gång ska jag bli bäst på att rita lugg. Vänta bara. Vänta bara troligtvis ganska så länge.


Trivs väldigt bra rent allmänt med allting (bortsett från det där med luggen då). Därför undrar jag ibland varför i hela fridens namn jag vill lämna allt detta för något som jag inte har någon aning om hur det kommer att bli. Fortfarande inga panikkänslor över det faktumet utan det är bara en simpel fundering. Men it makes no sense ibland helt enkelt.


-

Närma sig

Kommer ihåg den här tiden förra året. Jag satt och läste hur många bloggar som helst av utbytesstudenter som skulle åka iväg till hösten. Det enda jag kunde tänka på då var hur det skulle vara för mig när jag bara hade några få månader kvar till avresa. Och här sitter jag nu, ett år har passerat och det börjar verkligen närma sig.

Jag skulle inte vilja säga att tiden har gått överdrivet fort, men det har definifivt gått snabbare än jag förväntade mig. Galet.

Det är 40 skoldagar kvar av denna termin för övrigt. Och totalt 70 dagar till skolavslutnigen den 15 juni. Då åker jag till Stockholm för läger med övriga YFU-studenter som åker i höst. Sen får vi ju inte glömma bort att den nu är mindre än fem månader kvar till avresa. Fast det är ganska så svårt att glömma.



Jag tänkte ut och springa. Men det började snöa. Jag ändrade mig och sitter nu och äter kakor istället. Mycket trevligare.

-

Inte låta bli

EFs årliga High School Year-katalog damp ner i brevlådan idag. Katalogen för utbytesåret 2013/14. Jag kan inte låta bli att känna mig lite... gammal?



Sen, det faktum att jag flera gånger meddelat EF att jag inte vill ha deras katalog då jag redan bokat med en annan organisation men att den fortsätter att komma, det behöver vi ju inte gå in på nu.

-

En kotte

Ungefär 150 dagar kvar nu. Och utgår man från denna tidpunkt då det var 200 dagar kvar till avresa så har nu en fjärdedel av tiden passerat. Det är en ganska sjuk tanke och en ganska trevlig sådan på samma gång.

Är dock lite smått orolig över det faktum att jag inte än har kommit in i någon nej-nej-nej-varför-gör-jag-detta-fas. Det känns ju nämligen som en ganska så normal reaktion när man flyttar flera hundra mil till ett land där man inte känner en kotte att känna någon form av ångest eller rädsla. Men jag antar att de känslorna så småningom kommer till mig också.
Onödigt att klaga över att jag mår helt prima egentligen ju.



-

Skrattar högt

Jag var förresten hemma och sjuk tisdag till torsdag denna vecka.
Första gången på jag vet inte hur länge som jag varit borta från skolan flera dagar i rad på grund av sjukdom.

Skyller det på fransoserna och deras kindpussar som de envisas med att hålla på med. Virusspridningens triumfkort. Hjälpte ju inte precis mig att i princip alla fransoser blev sjuka på ett eller annat sätt. Tål inte kyla kanske? Norrlänningen inom mig skrattar högt.

Nä men helt ärligt. De kindpussas verkligen hela tiden. Fransoserna alltså, inte norrlänningarna.
Så fort man träffas så ska det pussas. Är det något land som ska utrotas på grund av ett deadly virus så måste det ju vara Frankrike.



Weekend i Persåsen (mitt ute i ingenstans) med underbara vänner och tussilago för första gången i år. Jag har haft den bästa helgen på länge.

-

Värdfamilj

JAG HAR FÅTT VÄRDFAMILJ!!!!





April april. Så kul ska vi tydligen inte ha det.



-

RSS 2.0