Bil på kvällen

Jag har lust att skriva någonting.
Ni vet den där känslan som man kan få när man åker bil på kvällen, oftast vintertid? Den där mysiga känslan som inte riktigt går att beskriva. Ungefär så känner jag när jag tänker på mitt kommande Frankrike-resa. Det är antagligen det sista jag borde känna. Den där bilkänslan känns alltid så varm och trygg, det jag ska göra är så långt ifrån det man kan komma (dock kanske inte den varma biten). Jag kommer inte känna en enda människa och utifrån det ska jag skapa mig ett liv i ett helt nytt land och en helt ny stad/plats. Det är inte trygghet för mig iallafall.
 
Ibland så smyger det sig dock in en annan känsla, den där ensamhetskänslan som kommer när man till exempel har tappat bort sina vänner på stan och man går planlöst omkring och spanar efter ett bekant ansikte. Den osäkerheten, den känslan gör hela året så mycket mera verkligt.
 
Jag har alltid varit en sådan människa som alltid följer efter alla andra. Jag är aldrig den som går i täten. Vad ska det andra tycka? En sådan människa har jag varit hela mitt liv, jag har aldrig överhuvudtaget lämnat min trygghetszon. Jag känner dock att jag har vuxit otroligt mycket som människa de senaste månaderna, jag har tagit fler risker, träffat nya människor, gått i täten och inte tänkt efter för mycket.
Det är otroligt härligt att slippa vara dödligt nervös inför minsta lilla sak. I åttan vågade jag knappt gå till skolan själv utan var alltid tvungen att gå med en kompis. Det har jag svårt att föreställa mig idag, jag vågar så mycket mer nu. Och jag vill så mycket mer nu.

Jag vill åka till London och jag vill åka till Paris. Mysigare städer får man leta efter. Jag vill resa till Indien, jag vill hoppa fallskärm, jag vill lära mig åka longboard, jag vill lära mig spela schack, jag vill bli asfull och däcka på någons soffa, jag vill äta äcklig flygplansmat med lock för öronen, jag vill klippa ut gubben på en hundralapp, jag vill tycka om sushi, jag vill åka högst upp i Eiffeltornet, jag vill bli bäst på att teckna, jag vill bygga en trädkoja, jag vill vinna en miljon, jag vill plugga i England, jag vill vara volontär i Afrika, jag vill bli bra på att laga mat, jag vill heja på okända människor på bussen, jag vill få A i fysik, jag vill hålla andan i två minuter, jag vill åka som utbytesstudent till Frankrike och jag kan hålla på hur länge som helst.
Det bästa är att det inte känns omöjligt. Ingenting känns särskilt omöjligt just nu. Jag kan inget annat än att le! 
-

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0