Manganördarna på gul

‎9 röd, det är vi som i skolan behöver stöd.
9 röd, det var vi som på showen bjöd.
Utan oss blir Parkskolan ful, det enda som finns kvar är manganördarna på gul.
Parklyran tog vi hem lätt, fast vi oss till boxare klätt.
En varvning och en lyra, vi var tillsammans i åren fyra.
Era efterblivna jävlar, vi vinner mot alla vi tävlar.
Spetsiga isberg är inget nytt, fast vi nu har klasskompisar bytt.
Denna grupp är allt som finns kvar, om man inte räknar de minnen vi har.
Nio röd är en del av oss alla, för att vi är så jävla balla!

Jag fick en liten dos av längtan-efter-det-som-varit-och-som-aldrig-kommer-att-hända-igen och vad gör jag då? Jo, skriver en vacker dikt. Eller visst, vi ses ju ibland men det kommer ju aldrig bli som i nian igen.
Jag tror att jag har skrivit det förut men på fyra år så kommer jag gå i fyra olika klasser. Så ibland blir jag lite emotionell när jag tänker på allt som jag kommer att lämna bakom mig, haha.



Till exempel detta flickebarn. Men förhoppningsvis så tar vi studenten tillsammans ändå, för hon drar till USA som utbytesstudent efter tvåan!

-


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0