STUDENT PROFILE



Här finns det nog inget att dölja.

Jag antar att detta ska föreställa någon form av profil, som den då fint redan är döpt till. En av de enklare delarna att fylla i. Det här kommer med största säkerhet att vara det första som värdfamiljerna ser av mig. Hyfsat basic, så jag tror inte att det finns så mycket mer att säga om detta. 

-

Vilken grej

Brevet är postat och det kändes som att jag precis blev 10 kg lättare. Vilken grej liksom! Nu är det inte upp till mig längre! Förhoppningsvis så behöver jag inte ändra något i handlingarna, för isånnafall så kommer mina handlingar snart att skickas till Frankrike. Där ska de para ihop mig med en passande värdfamilj. En värdfamilj som jag ska bo tillsammans med i ETT HELT ÅR. Weird. Precis så känns det. 

Det var nu drygt ett år sedan som jag först berättade för någon att jag skulle försvinna från Östersund i ett år. I detta fallet var det min vän Ebba som fick höra det. 
Och nu skulle jag snart kunna ha fått en värdfamilj. Fast okej, det kommer nog dröja ett par månader. Men ändå. Weird, jag upprepar.



Den här bilden blev hyfsat weird den med. Men ni kan väl ignorera att jag ser ut som en varulv?


Inte blir så långtråkigt

Nej, varför skulle jag vara klar i förväg när man kan sitta uppe tills sent på kvällen och göra klart allt? Det är ju så otroligt härligt verkligen. Jag är i princip klart med allt nu, tittat igenom allt en sista gång.
Så nu sitter jag här med ett brev med vikten 1,13 hg. Endast papper.

Jag tänkte förklara lite mer exakt vad det är jag har sysslat med under dessa veckor. Dock kortfattat så det inte blir så långtråkigt att läsa. Plus att jag delar upp det, så det inte blir allt på en gång.



Här är allting förutom föräldrabrevet och mitt värdfamiljsbrev.

-

Ett litet barn

Äntligen, äntligen, äntligen. Jag är sådär glad som bara ett litet barn kan bli. Det är vitt ute! Såklart det måste vara snö på första advent ju!



Jag gruvar mig dock för att gå in på Facebook.

-

Nästan obefintlig

Kan ju förresen berätta att vi var på föreläsning på senaste franskalektionen. Det var en fransman som berättade om sin resa i Arktis. På franska enbart, för hans svenska var nästan obefintlig. Och visst, jag förstod väl hyfsat mycket ändå men långt ifrån allt. Det blev en liten tankeställare, att såhär kommer alla mina dagar i Frankrike att bli. Endast franska i öronen, dygnet runt. Hyfsat häftig känsla ändå.

Förhoppningsvis så kommer jag då att slippa sitta med fysik på en lördagskväll också. Okej, ska jag vara ärlig så vrider jag mig inte i plågor. Så tråkigt är det faktiskt inte. Ett tydligt tecken på att jag vant mig vid natur-fenomenet.



-

Blås mig gärna till Frankrike

Det stormar ute och jag blåser bort. Blås mig gärna till Frankrike du vind.
Längtan efter det som väntar kommer och går i vågor. Vågen har precis kommit i land nu och jag önskar verkligen att jag kunde ta min väska och åka imorgon. Det är en aning irriterande att det är sisådär 9 månader kvar.

För övrigt så hatar jag när det blåser. Det känns som att alla träd i närheten ska falla på mitt kära hem.

Jag tänker inte ens börja prata om det faktum att det är barmark ute. Antingen så ska det vara såhär.



Eller så kan någon få ta mig till något ställe där det är lite mer såhär.



Tack och hej för nu.

-

Jag svär

Och bara för att ingen lite människa (förutom Felicia) gav mig förslag på ämnen att bygga ett tal på så måste jag sitta uppe ett antal timmar till för att komma på just detta. Okej, kanske inte bara därför.

Jag är negativ. Eller testet var det.
Alltså har jag inte tuberkulos, det var ju bra. Jag tog fel på min läkartid idag men det löste sig vilket var väldigt bra. För jag svär att jag hade dödat något annars. Observera ordet något, så ni inte får för er något som inte stämmer.

Men nu ska jag sluta vara så kryptisk (vad betyder det?).
Det känns såhäääär skönt för nu är jag till 100% klar med alla läkar- och tandläkarbesök. (Jag tror att jag skrev något liknande för ett tag sedan, ignorera det, jag ljög då.)

På söndag landar mitt brev i den gula brevlådan bredvid ICA. Då har jag tid att gå igenom allt en sista gång.
Jag är riktigt exalterad!



Och ja, jag ligger ner och skriver ett tal. Jag kommer inte bli klar på ett bra tag om det fortsätter såhär.

-

På min arm

Jag ska hålla ett argumenterande tal på fredag, någon som har förslag på vad jag ska prata om? Snälla?
För jag har då ingen aning.

Jag skulle behöva ett jobb, men jag har tyvärr inte tid till det. Dåligt.

Imorgon får jag veta resultatet av testet på min arm. Jag skulle bara vilja veta hur de ska ta reda på just resultatet, eftersom jag inte ser några spår efter att en nål skurit genom mitt skin. Men då är ju inte jag en sjuksköterska heller.

Jag tror att jag ska baka något nu (äta smet).



- 

Fräsiga träningsoveraller

Alltså hej. Jag tror att jag aldrig tidigare börjat ett inlägg med hej. Det gjorde jag ju i och för sig inte den här gången heller, men ändå.
Snart är det världscupspremiär i skidskytte här i Östersund. Jag kommer vara den där som hejar högljudast och som alla stör sig på. Fast nä, det kommer alla norskar att vara. Och ryssar. Men jag kommer iallafall att befinna mig på skidskyttestadion.
Jag älskar när det är världscupen här, för det kommer så många människor från hela världen hit! Idag på stan så såg jag en massa vitryssar i fräsiga träningsoveraller. De utmärker sig verkligen dessa utlänningar, rent stilmässigt. Det är vid dessa tillfällen man verkligen märker hur lika vi alla klär oss här.

Det ska bli intressant att se hur modet är i Frankrike och hur många som faktiskt följer det.



Och nej jag har inte samma kläder på mig varje dag.

Det råkar bara vara så att jag inte har råd med nya för tillfället. Jag lever på 200 kronor i månaden för resten sparar jag till la France. Hellre slösa lite där och vara döfattig nu än tvärtom liksom.

-

Drog en rusning

Äntilgen säger jag bara.
Äntligen har jag gjort det där förbaskade testet. Det tog högst fem minuter också. Men det sved som bara den. Jag hann inte bli nervös innan för jag drog en rusning från skolan och stannade bara utanför dörren för att bli mindre andfådd. Pinsamt att komma in i ett väntrum och typ hyperventilera ju. 
Det var ett litet nålstick i vänstra armen och sen fick jag en stilig fyrkant på armen också. Väldigt stiligt. Den ska jag ha kvar tills på torsdag, då jag ska tillbaka och hoppas på ett negativt resultat. 



Nu ska jag plugga matte. Och äta chokladmuffins. Och äta middag. Och slötitta på tv. Och lalla runt på ansiktsboken. Det kommer sluta med att jag gör något annat otroligt vettigt innan jag ens öppnar matteboken.


Att aldrig försvinna

Jag sitter här och tittar på barnkanalen, börjar inte förrän 12.40. Det var dock väldigt dumt att titta på den kanalen för nu har jag fått Meckar-Micke-låten på hjärnan och den har en tendens att aldrig försvinna. Så nu kommer jag antagligen gå omkring och nynna på den låten hela dagen.

Jag tror att allt snack om mina ansökningspapper kan vara ganska förvirrande, så jag ska försöka visa allt lite bättre och enklare. Men inte nu, för nu ska jag titta klart på Meckar-Micke.




Sen, direkt efter skolan, ska jag till Medicin Direkt för att göra mitt tuberkulostest. Scaaary.

-

Skriva klart

Okej,okej,okej.
Idag ska jag SKRIVA KLART allting. Jag har skjutit upp det en vecka nu.

- Översätta mitt värdfamiljsbrev till franska.

- Fylla i alla frågor i formulären, sånna där jobbiga frågor som man måste tänka igenom innan man svarar på.

- Ta reda på vilket datum och år som jag hade vattkoppor. Vem håller reda på sådant egentligen? Där får vi nog dra fram en gissning. En vild sådan.



Ungefär sådär känns det.

-

Manganördarna på gul

‎9 röd, det är vi som i skolan behöver stöd.
9 röd, det var vi som på showen bjöd.
Utan oss blir Parkskolan ful, det enda som finns kvar är manganördarna på gul.
Parklyran tog vi hem lätt, fast vi oss till boxare klätt.
En varvning och en lyra, vi var tillsammans i åren fyra.
Era efterblivna jävlar, vi vinner mot alla vi tävlar.
Spetsiga isberg är inget nytt, fast vi nu har klasskompisar bytt.
Denna grupp är allt som finns kvar, om man inte räknar de minnen vi har.
Nio röd är en del av oss alla, för att vi är så jävla balla!

Jag fick en liten dos av längtan-efter-det-som-varit-och-som-aldrig-kommer-att-hända-igen och vad gör jag då? Jo, skriver en vacker dikt. Eller visst, vi ses ju ibland men det kommer ju aldrig bli som i nian igen.
Jag tror att jag har skrivit det förut men på fyra år så kommer jag gå i fyra olika klasser. Så ibland blir jag lite emotionell när jag tänker på allt som jag kommer att lämna bakom mig, haha.



Till exempel detta flickebarn. Men förhoppningsvis så tar vi studenten tillsammans ändå, för hon drar till USA som utbytesstudent efter tvåan!

-


Mörda fysikboken

Idag har det hänt något revolutionerande, något fantastiskt och något som kommer att förändra världen för all framtid.
Jag förstod genomgången på fysiken till hundra procent. Plus att jag fick fram rätt svar utan att först mörda fysikboken, typ fem uppgifter i rad. Jag gör framsteg!

På måndag efter skolan ska jag göra ett PPD-test, som det så vackert heter. Ett stick som ska bevisa att jag inte har tuberkulos. Det var det som jag skulle ha gjort igår men det blev bara krångel (såklart). Inte för att jag vet om ni bryr er, men jag säger det ändå. Rebell.


Bildlöst. Jag fastnade inte.

-


En massa hjärtan efter

Seriöst den bästa fimen jag någonsin sett, jag ljuger inte. Ni får ursäkta mig men jag tänker ge utlopp för mina känslor nu.

Jag älskade Breaking Dawn!

Och nej, jag tänker inte skriva med en massa hjärtan efter. Känn er lugna, ni som är lagda åt det hållet.

Men helt ärligt, jag är förtrollad, speachless. Därför tänker jag sluta skriva nu och fortsätta drömma om denna fantastiska film.

 

Däremot känner jag mig en aning förkrossad när jag tänker på att jag kommer att se Breaking dawn part 2 i Frankrike (premiär den 16/11-12). Av vad jag har förstått så betyder det dubbat. Förhoppningsvis har jag fel.

-

Riktigt fiffig grej

Precis nu slutar jag skolan. Riktigt fiffig grej det här med tidsinställda inlägg, nu kan man ju bara hoppas att det fungerar också.

Jag kan ju berätta att det är informationsmöte med YFU nu ikväll här i Östersund. Jag var på ett sådant i någon gång runt jul förra året tror jag att det var. Eftersom jag har lusläst YFU och alla andra utbytesorganisationers hemsidor så visste jag i princip allt som det berättades om på det mötet. Men det var ändå intressant. Att liksom lägga till riktiga människor där jag tidigare bara hade haft ord och bilder. I huvudet alltså. Jag har inte en hemlig gömma där jag förvarar människor och fotografier eller så.

Men jag kommer inte att gå på mötet som är ikväll. Jag ska syssla med det här istället!



Woho!

-

Ta i trä

Betyg fixade, vaccinationer fixade. Det känns såhäääääär skönt. Nu behöver jag bara fokusera på det som JAG ska göra, vilket är att översätta klart mitt värdfamiljsbrev till franska.



Och ja, det är okej att jag skickar allt i början av nästa vecka. Nu går det ju riktigt bra för mig igen! Ta i trä.

-

Då är jag klar

Vaccinationsuppgifter är nu där de ska vara, i min hand. Imorgon går jag till skolsköterskan för att fixa det sista. Tuberkulostest kommer jag göra på onsdag, tre dagar senare har jag resultatet av det och då är jag klar. Otroligt härlig känsla. Jag måste ju dock göra klart mitt värdfamiljsbrev osv men det ligger liksom i mina händer att avsluta.
Hade det inte behövt vara en massa andra människor inblandade i mitt pappersarbete så hade allt detta varit betydligt lättare. Men nu är det ju tyvärr så att det inte är jag som bestämmer i den här världen.



Fast näe.

Jag mailade och sa att jag skickar in i början av nästa vecka. Det får de acceptera, för i nuläget så står det att jag inte är vaccinerad mot någonting, det kan ge lite fel bild.

-

Min kära vän

Vad heter värdfamilj på franska? Famille d'accueil? Det är iallafall vad min kära vän Google Translate tror. Det är min bästa vän just nu. Jag har snart översatt halva brevet till franska hittills, det går långsamt framåt.

Jag tror dock att jag måste maila YFU och be om några små dagar extra tills allt ska skickas in. Det är vaccinationsgrejer som sätter käppar i hjulet för mig just nu.

En tanke slog mig för någon dag sedan, vad händer om man inte klarar av att göra klart allting? Jag är ju inte dum, jag förstår ju att man inte kommer att komma iväg på ett utbytesår. Men ändå. Det är väldigt mycket som måste fixas och det måste ju finnas någon snubbe/snubba som hoppat av allt detta på grund av allt arbete som ska göras innan själva året. Om det inte var för ett utbytesår så skulle jag aldrig pyssla med det här, it's a hell.



But this is not hell.
Men varför ser mina ögon alltid bruna ut på mobilbilder? Det kan ni få klura ut. 

-

På vissa ställen



Otroligt vackert var det igår förresten. På vissa ställen såg man bara ett fåtal meter framför sig. Behöver jag säga att jag kände mig väldigt vilse? Hade jag strövat omkring ensam så hade jag nog fortfarande varit där ute någonstans. 

-


Det finns fördelar

Nu händer det grejer! Okej en grej har hänt, jag har fått mitt pass.
Jag kan faktiskt säga, utan att ljuga, att jag blev hyfsat nöjd med bilden ändå. Det är inte lätt att undvika att se ut som en massmördare inte.

Nu ska jag träffa Nina, hon ska bland annat hjälpa mig med mitt värdfamiljsbrev. Det finns fördelar med att komma från Schweiz, där pratar man både italienska, franska och tyska.



Bättre att stryka över för mycket än för lite.
Please, ignore min fina nagel. Om det är till någon hjälp så ska jag göra något åt den och mina nio andra naglar nu.

-

Vuxen-skrivstil

Jag tror att jag blir galen.

Jag hade ju en tid hos skolläkaren idag. Jag förväntade mig att det skulle gå som en dans och att när jag väl gick där ifrån så skulle jag kunna checka av den lilla punkten som rörde hälsoundersökning på min vackra lista. Men självklart så ska man inte förvänta sig att allt ska gå som man vill. Nej, nej.

För det första så hade Wargentinskolan inte fått min journal än för den var tydligen kvar på min gamla skola. Den har dock skickats efter och skulle dyka upp imorgon. Inte för att det hjälper mig i nuläget.
För de tvar tydligen något annat som saknades också. Något vaccinations-bla bla. Jag har svårt att ta in saker när sånna där människor pratar med mig, så jag sitter alltid och nickar och ser väldigt förstående ut. Men jag tror att hon märkte det så jag fick en lapp där allt står nedskrivet.

Jag behöver ringa till sjukhuset och be om bla bla, plus be om en tid för ett tuberkulos-test, plus lite mer bla bla.

Känns bra att jag måste vara klar på tisdag, verkligen.



Addera till min uppgivenhet att denna lilla lapp som jag fick är skriven med vuxen-skrivstil, ni vet såndär som inte går att läsa. Nu förstår ni hur jag känner.

-

Allmänt effektiv

Jag bokade en tid hos studievägledaren imorgon. Jag är dock inte helt hundra på vad jag vill få ut av det mötet. Men det är några delar av alla formulär där det handlar om betyg och bla bla bla. Om jag förstår rätt så ska the School's Administratior göra något men jag förstår inte riktigt vad. Så jag bokade en tid för att försöka göra det hela lite mer klart.
Jag känner mig så vuxen nu för tiden. Jag bokar tider och går på möten och är allmänt effektiv. Vi får se hur länge det håller i sig. Skulle jag få gissa så skulle jag inte sätta mina slantar på att det kommer bli långvarigt.



För övrigt så var jag på min första riktiga fotbollsträning på 10 och en halv vecka. Min fot höll, men det kändes som att jag traskade runt i klackskor på grund av dobbarna.

-

För en vecka sedan

Woopsi.



Men det gör förhoppningsvis att lösa, det är ju bara en vecka sent.

Jag visste att det var någon gång i november som första inbetalningen skulle in, så jag tänkte idag att jag skulle kolla vilket datum det var. Jag skulle ha tänkt den tanken för en vecka sedan istället.

-

Annars blir jag sur

Jag har brunt hår, hihihihihihi.



Jag har aldrig haft brunt hår förut. Jag har dock tonat det, så det kommer ju att gå ur så småningom. Jag försöker få tillbaka min naturliga färg (mörkblond) och jag tyckte att det var en bra idé att börja såhär. Tillslut ska det bli rätt färg, annars blir jag sur. Men jag är hyfsat nöjd faktiskt.

Men när jag drar till Frankrike så kommer jag vara blond, punkt.

-

Skydda sin identitet

435 ord har jag nu skrivit på mitt värdfamiljsbrev och jag är inte riktigt klar än. Det står att det ska vara minst 400 ord. Woho!, kan man ju tänka nu, fast nej. Problemet är att jag bara har skrivit på svenska hittills. Det svåraste återstår alltså, att översätta.

Sen så står det i mallen att man inte får skriva efternamn, stad eller gatuaddress osv eftersom alla ska läsa detta brevet och då ska man skydda sin identitet. Då tyckte jag tydligen att det var en väldigt bra idé att skriva att jag spelar fotboll i klubben IFK Östersund. Jag upptäckte det nyss. Inte alls avslöjande eller så.



-

Sparsam med fingerknäppandet

Onödig fakta på g.

* Jag knäpper aldrig med fingrarna. När jag var mindre så fick jag för mig att när man knäpper med fingrarna så teleporterades man från en plats till en annan. Men inte varje gång så man var tvungen att vara sparsam med fingerknäppandet. Så de enda gångerna som jag verkligen gjorde det var när jag ville teleportera. Konstigt nog så fungerade det aldrig. Nu känns det bara obehagligt att knäppa med fingrarna så jag gör det aldrig.

Vill ni se en konstig film så ska ni titta på Kronjuvelerna. Det är den konstigaste filmen jag har sett. Jag kan inte komma på något annat sätt att beskriva den på. Bara konstig.

På hösten när jag är ute och går och det ligger löv på backen så måste jag alltid trampa på dem. Fråga mig inte varför.

* Jag gillar inte lösgodis, maränger, Coca Cola, ananas, att dricka mjölk, cheeseburgare, kebab, choklad, grädde, Pringels och kaviar. There, I said it.




Det vore ju lite kul att veta vilka ni som läser är. Har ni någon blogg så kikar jag gärna in på den. Men feel free to skriva en kommentar någon gång, vem du än är!

-


Bara svenska som gällde

Min vän Nina som är från Schweiz pratar i princip svenska nu och hon kom hit till Sverige i augusti som utbytesstudent. Första gången vi sågs så pratade vi engelska med varandra, nu senast så var det i princip bara svenska som gällde.
Hoppas jag lär mig franska lika fort nästa år, det känns som att allt blir mycket lättare när man kan kommunicera med alla på ett normalt sätt.  



Nu ska jag göra något vettigt istället.

-

Bara muppigt ut

Nästa vecka ska jag ta tag i fotodelen. Jag ska ha tre amatörfoton på mig och vänner och mig och familj. Glöm att jag gör det nu, mitt hår skiftar i blått, lyckad toning minst sagt. Men på söndag ska jag göra ett nytt försök med en ny färg, det blir hyfsat brunt, det är lika bra så slipper jag ha en så tydlig utväxt. Jag är naturligt mörkblond men med blonderat hår så ser det bara muppigt ut. Ni fattar vad jag menar.

Jag kopierade nyss mina fyra senaste betyg, eller då alla betyg som jag hittills har fått. Min lilla sänkning i engelska och franska till sista terminen i nian kommer ju se snygg ut.
Så nu har jag även kryssat i rutan om betyg på min lilla lista, det känns bra. Mindre kul är dock att jag inte har fixat pass än. Det gamla gick ut för flera månader sedan men självklart så ska jag vänta in i det sista med att skaffa ett nytt. Man kan ju hoppas att det inte bara är jag som gör allt i sista sekunden.



Hur det där nu kan föreställa mörkblont har jag ingen aning om.

-

Gott och väl

Tandläkaren avklarad, det känns bra. Dock så måste jag dit på måndag igen för att få själva underskriften, men jag har ändå sovmorgon till 12.40 då så det blir inget problem.

Nu hade jag tänkt att lägga in ett antal foton från mitt lilla tandläkarbesök, men hur kul är det på en skala? Ett foto räcker väl gott och väl.



-

Imorgon

Jag hade bestämt mig för att idag var dagen som jag skulle ringa och boka en tandläkartid. Jag ogillar (hatar) att ringa till människor som jag inte känner och speciellt till tandläkare, frisörer och sånna saker.

Men nyss tog jag modet till mig och ringde och jag fick en tid imorgon! Hur perfekt var inte det? Nu ska jag gå runt hela dagen och vara sådär grymt stolt över mig själv. Det spelar ingen roll att jag råkade färga håret grå-blått igår eller att snön inte har kommit än. Idag är en bra dag!

Och för att förstärka detta så ska jag nu gå och se Trassel på bio med fina vänner. Det är världens bästa film för den som undrar.



-


Från min sida

Hej, Ebba heter jag. Jag gillar att spela fotboll och rita. Tack för att ni vill ta emot mig ett år!

Nu ska jag bara skriva om dessa tre meningar så att de bildar ungefär 400 ord istället.

Jag har varit på stan sedan elva i morse, det måste vara någon form av rekord från min sida. Så jag är lite för seg för att tänka just nu, så jag ska ägna mig åt precis ingenting. Imorgon ska jag ringa tandläkaren, det måste jag göra. Jag behöver liksom en tid hyfsat nu, så jag är ju lite sent ute. Men det är ju inte precis mitt fel att det är stressigt med allt som ska fyllas i osv.

Om någon någonsin undrat över hur det ser ut där jag bor så kan jag nu meddela att denna någon inte längre behöver ligga sömnlös om nätterna.



C'est ma maison.

-

RSS 2.0