Jag började storgråta

Den här dagen har varit väldigt konstig. Det har känts som att jag har drömt ihop hela dagen. Jag plus flera har spenderat ett antal timmar på akuten för att Erika skulle kolla upp sin höft som lever ett eget liv för tillfället. När vi väl lämnade sjukhuset med kryckor och antiinflammatoriskt i väskan så slog det mig på riktigt. Jag kommer att lämna dessa underbara människor snart. För för mig är det verkligen snart, för jag vet att det kommer gå hur fort som helst. Denna tanke resulterade i att jag började storgråta. Och det enda jag kan tänka på är hur ledsen jag kommer vara när det börjar dra ihop sig på riktigt och jag står där med resväskan med Frankrike som destination.

Men jag ska definitivt göra det bästa av dessa månader som är kvar. Det är ju inte precis the end of the world och jag kommer ju hem igen. Men det är så otroligt tråkigt att jag inte får gå de resterande åren tillsammans med dessa fantastiska vänner.
Det är inte för många människor som jag spenderar min fredag i ett väntrum på akuten. Ni är guld värda.



-

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0