Hundra dagar

Ännu en milstolpe nådd.  Firar härmed hundradagars. Känns hur bra som helst.
-

Gå och dö

Eurokursen kan ju gå och dö. Det blir onödigt dyrt för mig om det ska vara såhär dyrt att köpa euro om drygt tre månader. Men den har ju dock drygt tre månader på sig att bättra sig. Nu vet ni det också.

Jag är töntigt exalterad över Eurovision Song Contest som är på lördag. Jsg tror att det är något med att hela Europa samlas runt detta event som gör det så spännande.

Appropå det så måste jag rita klart mitt Loreen-porträtt innan dess. Med andra ord så dyker en teckning upp här senast på lördag.

26 dagar tills YFU-lägret i Stockholm, taggaaaa.



Ja du, det där var ett tag sedan. Fast ändå känns det inte som att det var februari för så länge sedan. Knepigt.

Sen kan ju den som känner för det följa mig på Instagram, ebbablixth.




En månad

Periodvis 18 grader ute och för två och en halv vecka sedan var jag i fjällen och glassade runt på snowboarden. Här går det undan minsann.

Om precis en månad så befinner jag mig på YFU-läger i huvudstaden. Kommer ihåg förra året när jag läste om alla YFU-studenter som snart skulle åka iväg på detta läger. Jag kan konstatera att det absolut inte känns som ett helt år passerat sedan dess.

Det betyder även att det nu är mindre än en månad kvar till sommarlov. Alltså har jag mindre än en månad kvar av den svenska skolan innan mitt lilla utlandsår. Det är crazy. Jag skulle kunna skriva hur långt som helst utan att helt kunna förklara precis hur galet det känns.



-

Europastipendiet

"Hej, har en liten fråga jag! Jag var inne på YFUs hemsida nyss och läste att du hade fått ett stipendiumpå 10 000 kr!! blev du inte sjukt himla glad då, jag menar det är ju ändå en bra hjälp eftersom själva utbytet kostar rätt så mycket allt som allt! hur gjorde du för att få det, skulle man skriva ett brev om sig själv osv eller?
Tacksam för svar, och din blogg är väldigt bra förresten! ska defenitivt läsa den under hela ditt utbytesår, det är så kul att läsa om någon som INTE ska åka till USA :))"


Hej! Jo, jag blev så otroligt glad när jag fick beskedet! Jag kan knappt beskriva känslan, jag sprang runt i hela huset och skrek och skrattade! Samtidigt blev jag väldigt chockad och smått rörd för jag hade verkligen intalat mig själv att jag inte skulle få något stipendium!

Det var ganska många olika dokument som skulle bifogas i ansökningen. Jag fick alltså YFUs Europastipendium och dessa olika delar skulle finnas med i ansökningen.

 - Ansökningsblankett
 - En motivering till varför jag sökte stipendiet
 - En motivering till varför jag valt att delta i YFUs utbytesprogram
 - Två rekommendationsbrev från lärare
 - En motivering till val av land
 - Kopia på senaste betyg
 - En uppsats på max en A4 som skulle ha titeln "Min bild av Europa - positivt och negativt"

Här finns mer information om någon är intresserad!

Eftersom jag började gymnasiet i höstas och inte kände mina nya lärare så bra så gick jag till mina gamla som jag hade i nian och frågade om de kunde tänka sig att skriva rekommendationsbrev. Jag skickade även in mina betyg från nian eftersom jag ännu inte fått några betyg från ettan.

Jag hade det dock lite stressigt i slutet med ansökningen så det slutade med att jag skickade in den sista ansökningsdagen den 15 mars! Men man kan ju konstatera att det gick väldigt bra ändå!


Och tack så jättemycket, vad glad jag blir att du gillar min blogg! Finns det fler frågor så är det bara att fråga på, jag svarar mer än gärna!

-

Missa här hemma

BAAM! Idag kom den. Rädslan alltså.
Eller rädsla och rädsla, vet inte riktigt vad det ska kallas. Att när jag tänker på mitt utbytesår så blir jag inte exalterad upp över öronen, det kanske är en bättre definiering. När jag kommer hem igen så kommer mina kära klasskamrater och vänner att börja trean. Trean betyder snart student, vilket ligger så sjukt långt fram i tiden. Vilket betyder att jag kommer vara borta så sjukt länge. Fanfanfan vad läskigt.

Sen tror jag inte att det endast beror på det. Jag trivs så otroligt bra med allt. Jag älskar mitt liv, med ursäkt för att låta sådär muppig. Ibland händer det saker som gör att jag önskar att jag kunde stanna hemma. För självklart så dyker grejer upp så här mindre än fyra månader kvar till avresa. Självklart. Jag är helt enkelt rädd för vad jag kommer att missa här hemma under mitt år utomlands.

Och jag som fnös åt att läsa om andra som hade precis denna rädsla för vad de skulle komma att missa och här sitter jag nu själv. Karma's a bitch. Är det nu man ska använda det uttrycket?



Detta är mitt lilla dilemma just nu.

Men åka, det ska jag. Var så säkra på det.

-

Snarare förbannad

Hur irriterad kan man bli över något? Okej, irriterad är nog fel ord, snarare förbannad. Vad får man ut av att gilla denna bild? En sak att dela denna Kony-film som spred sig snabbare än Usain Bolt springer runt huset, det kunde jag ändå finna någon typ av mening med. Men detta? Är det någon form av hån mot denna pojke? Ja, du vet, det finns nästan 90000 människor som skulle vilja ge dig något att äta, men de gör det inte. Eller vad då, finns det någon bättre tolkning? 

Och jag är inte typen som blir arg eller ens sur. Men nu är jag fan förbannad. För allas säkerhet så är det nog bäst att jag går och lägger mig. 



Det finns mycket idiotiskt på denna hemsida, men här rann det över för mig.

-

Inte helt stabil

Sista skiddagen för i år förvandlandes till en snowboarddag i söndags. En underbar dag. Det finns en viss charm med att ha på sig täckbyxor, jacka och underställ när solen skiner, det är sisådär 15-20 grader i luften och det är fortfarande snö i backarna. Det är Åre när det är som bäst. Sen det faktum att vi kan ta tåget upp över dagen gör det hela ännu bättre.

Sista skiddagen för i år är alltså förbi. Men det kan lika gärna vara sista skiddagen på mer än ett år. Jag har ju ingen aning om var jag kommer att bo nästa år eller vad min värdfamilj gillar att göra. Visst, jag kanske hamnar i de franska Alperna men jag kan ju lika gärna hamna någon annanstans.

Mysigt att det sista jag gör är att dra en fräsig vurpa. Fortfarande inte helt stabil på denna bräda med andra ord. Men det känns bra att det blir mitt sista minne från backarna på ett tag. Absolut.



-

Över marken

Älskar långklänningar. Hatar att köpa långklänningar. Anledningen? De är liksom inte skapta för oss som inte tog oss 160 centimeter över marken. Nu har jag sisådär en och en halv decimeter att kapa på mitt framtida favoritplagg.

Älskar att shoppa för presentkort. Man gör av med pengar men det märks liksom inte.


Och ja, det var bara det jag ville dela med mig av för tillfället. Nu går vi och lägger oss va?

-


Baguetternas land

Anställningsbeviset är uthämtat för sommarjobbet på Jamtli. Bra.
Någon som har något annat jobb i sommar till mig? När som helst, bara det är betalt. Gör vad som helst för att få in lite pengar. Nästan.

Jag blev otroligt sugen på att shoppa skor idag. Denna shoppingfria sommar kommer att bli en plåga som heter duga. Förhoppningsvis så kommer dessa pengar användas på ett bättre sätt i baguetternas land till hösten.

-

 


Bara lite

Nämen vad är det här? Vad är det för människa som inte uppdaterar? Ska lära henne en läxa nästa gång jag ser henne, var så säkra.

Jag börjar bli riktigt jäkla trött på att vänta på att få värdfamilj. Men samtidigt så förväntar jag mig inte att få en värdfamilj inom de närmsta veckorna. Mest på grund av att förra året så fick studenterna som skulle till Frankrike med YFU sina familjer någon mellan maj och juli. Men hey, det är snart maj. Då kan jag börja hoppas och längta lite mer på riktigt iallafall.

Nä, men ärligt. Det är nog inte bara jag som är så otroligt less på att svara på frågan "Så, var i Frankrike är det du ska?" Jag vet inte än. "NEHE OJ DÅ, när får du reda på det då?" Jag vet inte.

Har inte koll på hur många gånger jag har fått svara på dessa frågor. Men men, nu ska vi inte klaga. Bara lite.



-

Slutet av sommarlovet

Möttes av beskedet att jag fått sommarjobb när jag klev in genom dörren. Så mig hittar ni på Jamtli museum iklädd yllekjol, ful-blommig blus och huckle i sommar. Samma som förra året med andra ord. Bra!
Eller ja, där jobbar jag i slutet av sommaren. Det är det som är bra med att avresan till Frankrike sker så pass sent, då kunde jag söka jobb till i slutet av sommarlovet med vetskapen om att jag fortfarande kommer att vara hemma.

Nu: plugga logaritmer.



Man får ju inte glömma pluggprovianten heller. Och nej, sådär glad är jag inte över att ha prov imorgon.

-

Så himla glad

Fortfarande svårt att förstå, men fortfarande så himla glad.

Mitt i denna kalabalik så damp ett kuvert märkt med YFU ned i brevlådan. Älskar att få dessa brev, älskar alltid när det händer något liksom. Det var ett tjockt häfte med en massa information om i princip allt rörande utbytesåret. Och även en inbjudan till Pre-Departure Orientation som äger rum i Stockholm den 15-17 juni. Mindre än två månader kvar tills dess nu!



Klurigt ord att böja föresten, stipendium. Jag chansar hejvilt.

-

STIPENDIUM

Ååå, jag är så glad att jag skulle kunna spricka!

Jag fick ett mail från Sandra på YFU-kontoret idag (eller ja, igår). Jag var tvungen att läsa vad som stod flera gånger innan jag på riktigt förstod vad som stod skrivet.

JAG HAR BLIVIT TILLDELAD ETT AV YFUs STIPENDIER!!

Europastipendiet (som studenter som ska åka någonstans inom Europa kunde söka) på 10 000 kronor och jag tror inte att jag kan bli så mycket lyckligare just nu!  

Jag sprang runt i huset och hoppade av glädje efter att jag fick beskedet! Jag är så sjukt glad!!


-


Under sängen

Seriöst, ibland tycker jag att en månad låter längre än tio månader. Bara för att en månad är lättare att förstå sig på, medan tio månader bara är en lång tidsperiod. Det är svårt att förstå hur mycket man hinner med på tio månader. Hade jag förstått hur lång tid det verkligen är, och det faktum att jag ska vara borta längre än tio månader, så hade jag antagligen sprungit och gömt mig under sängen.

Snart åker årets utbytesstudenter hem till Sverige igen. Sen är det min och många andras tur på riktigt. Galet.



Ni får gärna slänga in en kommentar någon gång ibland. Kul att läsa ju!

-

En träplanka

Här sitter jag i min ensamhet och lyssnar på fransk radio som jag tappert inbillar mig att jag förstår. Det gör jag inte. Iallafall inte mycket, ska vi gissa på en mening i minuten som högst kanske?


Sen tycker jag att någon ska klappa till mig nästa gång jag ens funderar över att rita ett porträtt av en person som har pannlugg. Kommer ändå bara se ut som personen i fråga har en träplanka fäst i hårfästet. Men vänta bara, nån gång ska jag bli bäst på att rita lugg. Vänta bara. Vänta bara troligtvis ganska så länge.


Trivs väldigt bra rent allmänt med allting (bortsett från det där med luggen då). Därför undrar jag ibland varför i hela fridens namn jag vill lämna allt detta för något som jag inte har någon aning om hur det kommer att bli. Fortfarande inga panikkänslor över det faktumet utan det är bara en simpel fundering. Men it makes no sense ibland helt enkelt.


-

Om

Min profilbild

Ebba Blixth

IX12 - Top 100 International Exchange and Experience Blogs 2012
RSS 2.0